Har varit på bokmässan sedan i fredags. Tror det är tredje gången - och kanske den bästa hittills, för mig. Skönt att bara gå runt och titta, lyssna, snappa upp saker. Inget jobb, bara inspiration.
Hann med att gå på några seminarier och ha ett halvt öra öppet för snacken på scenerna i den gigantiska utställningshallen. Hängde dessutom i barerna på Gothia Towers och Park Avenue igår kväll och spanade. Så för alla er som inte var där - här är en sammanfattning.
Snyggaste paret: P-O Enquist och Jonas Hassen Khemiri. 44 års åldersskillnad spelar ingen roll. De lämnade Park Avenue ihop igår kväll och var precis lika långa och lika snygga. Det var några damer med i sällskapet också, har jag för mig, men de kändes rätt osynliga i just det ögonblicket.
Meste prataren: Jan Guillou. Hur gör han? Han verkade ju prata på flera ställen samtidigt. Var man än gick på mässan kunde man ge sig f-n på att det satt en Jan Guillou runt hörnet och malde på om någonting jag inte orkade höra på. Har han tagit efter Saddam och skaffat body-doubles?
Dubbelgångare for real: Katerina Janousch och Martina Haag. Herregud, jag trodde jag fått fel på synen. TVÅ Martinor stod och signerade böcker. Men vid närmare inspektion visade det sig att det faktiskt var två olika personer som stod intill varandra. De såg bara väldigt, väldigt likadana ut. Bor säkert i Bromma båda två också. Ser så ut på nåt vis.
Störste kärlekspoeten: Jamen kan det vara någon annan än Bob Hansson? Jag har nog tillhört den skeptiska skaran förut, men nu är jag såld. Han är för skön den däringa Bob. Och är aktuell med boken "Kärlek - hur fan gör man?".
Färggladaste kaftanen: Jamen kan det vara någon annan än Thomas di Leva? Nu blir kanske Tompan lite sårad för att jag inte utnämnde honom till störste kärlekspoet, men alltså... ja, hur som helst - kaftanen är det inget snack om. Den tronen sitter han säkert på.
Mest oväntade mötet: Se kaftanutnämningen ovan. Jag träffade Zinat, iranskfödd ståuppkomiker och skådespelare som ni kanske känner till. Hon har suttit i min frilanslokal lite. Och är numera ihop med di Leva, tydligen. Så hon presenterade mig för "sin älskling".
Masigaste rösten: Jon Jeffersson Klingberg. Alltså, jag gillar ju östersundare, men vad är det här? Ingen mas. Men liksom en masig röst. Har inte läst romanen ("Jag tror vi måste prata faktiskt") men det var inte jättebekvämt för örat att lyssna på högläsningen.
Gråtigaste seminariet: Det om vänskap. Jag ville lyssna på Vagabonds tidigare chefredaktör Bodil Sjöström, när hon berättade om sin bok Vänskapskoden, och hamnade i en sal full av kvinnor (plus två män, varav en var Thomas di Leva) och fick lite oväntat torka tårarna några gånger. Moderator för snacket var Maria Leijonhjelm, som intervjuat ett antal kända svenska kvinnor om någon vänskap som betytt mycket för dem. Några av dem var där - ståupparen/skådisen Zinat Pirzadeh, professor/författaren Bodil Jönsson och prästen/debattören Annika Borg. Det var Zinats historia som utlöste tårarna, och Bodil J fick dem att komma tillbaka lite med sin. Medan Annika Borg var båda-fötterna-på-jorden-klok med sin - och påminde, tillsammans med Bodil S, om att en vän inte bara behöver vara en sådan som ska vara där hela tiden, utan även kan behöva vara en sådan som lämnar en ifred, har tålamod och - framförallt - står ut med en.
