Det varma välkomnandet, del 1

Det börjar redan på Arlanda. Åker man med ett amerikanskt flygbolag, som Continental i mitt fall, är det extra security check redan i kön till incheckningen.
Killen som får mig på sin lott ser allvarlig ut när han scannar mitt nya, fräscha pass och ställer frågor om mitt bagage.
Har jag packat själv? När packade jag? Var har bagaget varit sedan jag packat? Har någon annan haft tillgång till det? Har någon skickat med en present till någon? Har jag månne packat ner något vapen eller något som kan användas som vapen? (ja, det har jag, en nagelsax och en swiss army - mest för vinskruvens skull, men självklart har jag inte lagt det i handbagaget, ifall jag skulle drabbas av en impuls att vilja ta livet av någon i luften).

Hinner stå i en kafékö och köpa två tidningar innan jag skyndar mig till gaten, där jag möts av samma kille igen.

- Var har ditt bagage varit sedan du checkade in?
- Eh, med mig.
- Har någon annan haft tillgång till det?
- Nej.
- Har du köpt något förutom på flygplatsen?
- Va?
- Har du köpt något från någon annan person här på flygplatsen, förutom i affärerna?
- Mäh. NEJ!