Faktum är att vi (för jag, och ni, vet sedan länge att jag tillhör denna "utsatta" grupp) många gånger behövs i den här världen. Vi är kreativa slackers som gör saker när vi måste, men som inte sällan kan jobba lite mer, lite hårdare, lite intensivare...när vi väl gör det.
Vi är ju skulddrivna. Vi går ständigt omkring och känner att vi "borde" saker, och mår rätt kasst av att inte få saker gjorda. Men samtidigt - att göra klart saker snabbt är inte alltid önskvärt. För vad ska vi då göra med den tid som uppstår när vi är klara? I det meningslösa tomrum som plötsligt finns där?
Jag har precis läst boken "Är du punktlig lille vän?", en berättelse om "de två folken". De oordnade och opunktliga vs. de punktliga och ordnade. Jag visste förstås redan innan vilket "folk" jag tillhör, men jag blev lite skrämd över att så mycket stämmer. Nog var jag skeptisk till en början, när författaren - en äldre man som är psykolog - framhärdade sin teori om "pappas pojke" och "mammas gosse" och att en sådan sak skulle vara en grundläggande orsak till våra förhållanden till ordning och reda. Nä, där är jag skeptisk. Men i övrigt, bara att bocka av.
Tydligen har jag haft fria tyglar som barn. Jodå, visst. Och ett sådant barn vill aldrig ge upp sin frihet. Som vuxen vill det barnet fortfarande inte utsättas för kommandon och kritik.
Well, inte vet jag, men senast när jag var på Friskis & Svettis idag märkte jag att jag reagerade tvärtemot vad som var syftet när ledaren gormade åt mig att TAA III! Nä du! Tänker jag inte göra, om du ska hålla på och gorma så där. Forget it. Jag gör som jag själv vill. En opunktlig människa ut i fingerspetsarna, om jag får tro boken. Dessutom hör beslutsångest till "oordningssyndromet". Check!
Nu kanske ni tror att herr Psykolog tycker att man ska disciplinera sina barn hårt så att de blir ordningsamma och punktliga. Men se - det fina är att han i många avseenden tar oss opunktliga i försvar. Vi är lite, vad ska man säga, flexiblare till sinnet.
Tyvärr ser han oss som hopplösa fall när det gäller att hålla tider. Vi kan i och för sig skärpa oss - men bara när vi verkligen måste.
2 kommentarer:
He he, den boken måste jag nog läsa. Är dock inte fostrad med särskilt lösa tyglar men har
e x t r e m t svårt att passa tider... Allrahelst nu sedan kidsen kommit in i bilden, men även innan. Det ska gudarna veta. Å inte har jag ett särskilt kreativt jobb...men jag kanske borde skaffa mig ett! Det är DET jag ska bli när jag blir stooooor; Kreativ! Har på senare tid faktiskt gått å grunnat på detta. Vad jag ska bli när jag blir stor alltså. Helt seriöst. : D
Men du, då tror jag (eller i alla fall den 90-årige psykiaaatern) att det kan vara en form av motreaktion mot att du tvingats hålla tider tidigare...
Lustigt nog har jag hört från andra, som varit "sena" förut, att de blivit tvungna att bli punktliga när de skaffade barn. Eller snarare tvungna att ha bättre marginaler.
Hur som helst, när du blir stor ska du bli en spindel i ett kreativt nät. Nån slags projektledare som har koll och kan styra, men också är kreativ. Eller så kanske du ska börja knyppla, det är kreativt, och det är ju så få som gör det nu för tiin, kan vara en affärsidé!
Skicka en kommentar