Kanske hör det ihop på något vis, det som står i rubriken här ovanför. Gula löv + Dalarna = vemod.
Jag har varit i Falun sedan i lördags, och har förfogande över mina föräldrars bil eftersom de har dragit till Polen. Tänkte sitta och skriva klart några gamla "surdegar" från vandring runt Kebnekaise och kajak utanför Orust. Frilufsiga grejor som egentligen inte måste vara klara förrän till våren, när de ska publiceras, men som jag av flera skäl (läs: behöver pengar i kassan och minnesutrymme i hjärnan) behöver få ut nu.
Hur som helst, självklart måste både jag och Toyotan luftas lite. Så igår tog jag en tur, först till Myrorna i Falu centrum, där jag köpte två pinnstolar à 50 kronor och en tavla med fjällmotiv (nästan alla tavlor där har fjällmotiv) för hundralappen, och körde sedan till Rättvik. Längs vägen dit ligger flera underbart fina sjöar, där gulfärgade björkar speglar sig i vattnet mot en bakgrund av mörkgrön granskog. Det är så förbaskat vackert att jag blir grinfärdig.
Den där vyn över Siljan, från Söderås, den har man ju sett några gånger, men på något sätt ser den faktiskt lite olika ut varje gång - allt beror på väder och årstidernas nyanser.
Ungefär där uppe på höjden där man ser ut över hela härligheten blev jag tvungen att torka tårarna på riktigt. Men det hade mer med P4 att göra, eftersom de intervjuade Englas mamma och spelade den där sången, Englabarn.
I Rättvik köpte jag vit lackbets till pinnstolarna. Sedan ett besök på en antikhandel innan jag satte mig på Café Södergården och fikade med MacBooken. Fick lite skrivande och mailande gjort faktiskt - tack för att det ligger ett moln av Telia surfzon över Rättvik!
Och så blev jag lite grinfärdig. Rörd liksom. För att de som äger caféet bakar brödet själv och gör egna chokladpraliner. Men det som mest av allt gjorde att jag blev så där vemodig och blödig var att de sålde morotsbröd från Härjedalen.
Det sitter någon i Härjedalen och gör morotsbröd. Som säljs på ett café i Rättvik.
Jag vet inte om det är något gravt fel på mig, men jag tyckte det var så vackert att jag fick en tår i ögat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Puss på dig vännen, morotsbröd från Härjedalen låter ljuvligt!
Treårstrotsen som pågår här får taken att lyfta och jag skulle kunna tänka mig att vandra barfota till Härjedalen för lite energigivande morotsbröd eller så borde jag nog helt enkelt boka in en Stockholmstripp för en stärkande kaffe latte i ditt sällskap!
Kram på dig!
//T
Kan riktigt känna precis de där känslorna jag också när jag läser det du skriver. Man är ibland oväntat "överblödig" liksom... Det bara ligger i luften, ibland (helt utan någon form av hormontillskott, haha!)
Och när man tänker på det så är det ju lite vackert att beröras av att någon i Härjedalen bakar morotsbröd för att någon i Rättvik skall få smaka.
Alla dessa småsaker som bara går en förbi, oftast.
Det är lite synd att man inte har tid att lägga märke till, och uppskatta, detaljerna mer.
Det är ju som man säger "om man är glad åt lite har man mycket att vara glad för"... Det ligger något i det.
Skicka en kommentar